Pass, pengar, pirrigt, på återseende...

Just nu är det lite tomrum i schemat för min del, efter förmiddagens repetition i kyrkan och uthämtning av tryckta program. Därmed börjar pirrigheten på allvar komma smygande, men det känns bara riktigt bra det här - och det är väl ändå så det ska kännas!? Snart är jag en gift man.

På det politiska planet har vi under de senaste dagarna matats med statistiska undersökningar av väljares sympatier och även kandidaternas egenskaper. Den absolut vanligaste kandidaten är en välbärgad äldre man, visar siffrorna. Föga förvånande.

Jag är förvisso man, snart i äkta form, och det kan eller vill jag inte göra något åt. Däremot är jag varken särskilt gammal (30 vid valet) eller välbärgad, så det borde tala till min fördel. Antar jag. Hoppas jag. Dessutom är jag om jag får säga det själv kompetent inom många olika områden. Framför allt därför ser jag fram emot att kunna få göra politisk skillnad i Mjölby kommun och Folkpartiet under de till att börja med kommande fyra åren.

På söndag kväll går färden till andra sidan jordklotet (bort från allt vad prinsessbröllop heter...) och därmed tänkte jag nu kort och gott tacka för mig innan semestern på allvar tar över. Förhoppningsvis är jag tillbaka i mitten av juli efter en underbar resa med underbart sällskap. Ha nu en riktigt härlig sommar så hörs och ses vi så småningom igen!

Annalkande avfärd - snart semester!

Om ganska precis en vecka har jag och min förhoppningsvis dåvarande nyblivna fru satt oss på ett flygplan på väg mot andra sidan jordklotet. Min första riktiga semester som anställd är då påbörjad, precis som mitt liv som äkta man. Ja precis, på lördag är det tänkt att vi ska gifta oss!

Den som har noterat varningssignalerna om att man inte ska dela med sig av semesterinfo på Facebook, bloggar och annat kan vara lugn i vårt fall. Det kommer att finnas mer eller mindre full bevakning av hus och hem även under vår frånvaro.

Förra helgen var jag som sagt på partiråd och i denna veckas upplaga av Tidningen NU kunde jag förvånat konstatera att jag fanns med på bild i talarstolen. "Lilla jag", inte storfräsarna från partiledningen... en fascinerande syn.

Även om skribent/fotograf Jan Fröman råkat stava fel på mitt efternamn (du är förlåten, Jan!) gick budskapet om att främst framhålla det positiva fram även i textform.

Den här helgen har varit innehållsrik den också, men på ett helt annat sätt. I går blev jag på ett vänligt men bestämt sätt kidnappad av några goda vänner för svensexa, med bland annat fotbollsgolf (som jag vann...), grillning, bastu, väldigt god mat och flytande tillhörigheter. Jag ser redan fram emot att nästa person i bekantskapskretsen ska ta sig i kragen och fria, så det blir fler roligheter!

Innan jag mer eller mindre försvinner helt från Sverige och nätet (frånsett WLAN i Aus/NZ...) fram till mitten av juli är det dags att avsluta lite jobb innan semestern drar igång.

Men snart bär det av...

...och förresten, grattis Sverige på din nationaldag!